Äkta.

Jag måste bekänna en sak, även fast man kanske tycker att det är något att hålla för sig själv.

Jag har först nu insett att jag levt i en röra av drama och att jag vart försiktig och ängslig över det mesta som finns. Dels blir jag ledsen för att ibland känns det som att jag slösat en så stor del av mitt liv på att trippa på tårna förbi allt för att inte vilja vara med i något trubbel bland de jag umgicks med. Sedan blev jag också väldigt besviken på allt ont som fanns och hur jag kunde bli en del utav det där ibland. Hur jag på något sätt var tvungen att skydda mig själv eller att behöva ljuga för att inte behöva gå igenom något trubbel.

Jag avslutade mitt band till de människorna på ett sätt, då de gick "över gränsen". Det valet jag begick har stärkt mig som människa och varje dag känner jag mig lättad och glad för att jag kan vara mig själv, vara ärlig utan att få en masa skäll och draman hängandes efter mig! Stina och Sofie var de som tog hand om mig på en gång och ärligt kunde jag inte fått det bättre. Vi tre kom mycket närmare varandra, dels då Stina också låg på sjukhus men det är nu jag märker hur fantastiska människor de verkligen är, de framhäver det bästa ur mig utan att behöva få mig att spela någon annan! Jag blir som helt mållös för jag kan inte beskriva hur mycket ni betyder för mig. Jag blir bara alldeles glad då jag vet att just NI är mina vänner. Jag hade inte velat ha det på något annat sätt, ni är verkligen bäst.


Kommentarer:
Postat av: soffa

emma du är så grymt jävla bra! älskar dig <3

2008-11-22 @ 18:20:47
URL: http://ssooffaaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0