En bekännelse från djupet av mitt hjärta.

Jovisst har jag känslor och ja, jag gråter också.
På senaste har det varit mycket som hänt, mycket tårar som spillts. Men det har lättat på mitt hjärta.
Jag är glad för din skull samtidigt som jag vill slå sönder något eller skada mig själv.
Jag vill lätta min ilska och få smärtorna från mitt hjärta att sätta sig någon annanstans på min kropp, ett mindre ömt ställe.
Jag är glad för att du hittade en underbar tjej och ledsen för att det inte var jag. Jag hade min chans och jag vet att det är helt över och att jag borde vara nöjd men jag ville ju ha så mycket mer ut av dig. Av oss.
Att hon ska få dela något med dig som du och jag gjorde det är nog det som gör mest ont, att se henne i mitt ställe där jag var som lyckligast med dig, det svider i ögonen och i hjärtat, jag försöker vara positiv och mina vänner försöker stötta mig men saken är den att jag inte är van vid att ha så starka känslor för någon, jag är inte van vid de här känslorna som får mig att vilja skrika och kasta mig på dig, allt för att få din uppmärksamhet, för att få prata med dig, för att få förklara. Även om det inte leder någon vart så hade jag velat höra din mening i allt, få veta om det du sa förut verkligen stämde eller om du ljög mig rätt upp i ansiktet då jag var som mest kär. Som mest sårbar. Som nu.
"Jag kommer aldrig hitta en ny tjej, du är den enda jag någonsin vill ha." "Jag kommer aldrig ha så här starka känslor för någon som jag har för dig."  "Jag älskar dig mer än något annat."
Jag älskar de där meningarna, jag intalar mig varje gång jag är ledsen över det som hänt, med det du sa. Det får mig att känna mig lättare till mods och bättre. Jag inbillar mig att jag har en chans även fast jag vet att det inte är så. Jag vill bara låtsas en sekund, låtsas att allting är okej. Låtsas att du och jag var dom enda som passade perfekt ihop.

Det här är vårat öde och det är första gången jag är sårad på riktigt. Första gången jag fått lust att slita ut mitt hjärta.
Du ska veta att du är den första jag älskat mer än något annat. Jag hoppas bara du är lycklig och kär, för jag vet att jag aldrig kommer bli lika kär som jag blev i dig.

Du var min favorit och det kommer du alltid vara.

Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0