Det är synd om dig.

Tack "RK" nu fick jag ett svar på att du åtminstone är en av dem som läser min blogg, du är en patetisk människa och jag tycker synd om dig! Du vet ingenting om mig och för din egen skull, ge upp, du ödslar bara din tid såsom du håller på nu, jag fäster ingen uppmärksamhet på dig. Du är bara en av de drägliga människorna med sjuk humor som älskar att trycka ner andra för att må bra själv, tyvärr så träffade du fel här för jag tar inte åt mig av människor utifrån så du har just nu bara lagt ner onödig tid. Likaså jag som lägger ner tid för att ens "skriva till dig" här men som sagt ringer du dolt, väldigt fegt, så det här är enda sättet jag kan upplysa dig på. Aja, nu har du det klart för dig, move on - du kommer bara inse sen hur omoget du beter dig. Då du inte vinner något på att trakassera mig. Hoppas för din skull att du slutar och gör annat vettigt av din tid!


Min dag har gått hyffsat bra, åt lunch hos Joel med 3 snyggbabsen, Linnea - Louise - Jennifer. Sara har feber, krya på dig!

Jennifer och jag, ja hur ska jag formulera detta, vi var typ ovanligt rädda för allt som rörde på sig idag? Har hunnit få mitt hjärta att stanna till två gånger... Vet inte om jag ska skriva ner det här, vet inte om ni orkar lyssna på hur det gick till men jaja, till er som gör det!
Första upplevelsen var då Joel fick en tidning genom brevinkastet, allt runtomkring frös till is och hjärtat stannade, såg bara hur något rörde sig ur dörren, hahah så skrek till och brast sedan ut i skratt åt Jennifer som gjorde världens ljud ifrån sig! Så stod vi där och grinade åt det ett tag.
Sen går vi ut ur hans lägenhet för att gå ner i den mörka trappen (det var ganska dunkelt i trapphuset) så börjar jag och Jennifer gorma om att "snart kommer gubben nerför trappan höhö", så då kommer en unge, i min ögonvrå sett, och bara kutar mot mig, cirka 1,10 meter hög och jag utbrister i ett gällt skrik och slänger mig på Lollo som går framför mig nerför trappan, Jennifer hann inte uppfatta vad fan jag höll på med men jag blev helt enkelt bara vettskrämd och alla skrattade åt mig och även jag som skrattade åt hela situationen och tårarna flödade nerför kinderna igen. Haha tragiskt rolig dag!

Kommentarer:
Postat av: Jennifer af Mohss

Och vad har vi lärt oss: Jo! Skratta inte så du gråter när du ska ut och gå i -30* ;)

2009-02-18 @ 16:50:07
URL: http://mohss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0