Okunnighet slutar i trassel

Det känns bra.
Det känns förjävla bra.
Att kunna sitta och le åt vilken idiot du är, trots att jag inte känner dig.
Jag ler och jag njuter av den vetskapen.
Du har förlorat, du har förlorat.
Mitt samvete ler med mig, detta är vi eniga om.
Tack, för att du tog ifrån mig allt besvär, du korkade.
Du gav mig ett ess mot en klöver tvåa.
Jag vann.

Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0