Denna välbekanta ångest.

Den som kryper och som ilar sig fram genom kroppen. Jag har sån fruktansvärd ångest. Jag känner mig off, nere och allmänt bara besviken. Besviken på min omgivning helt enkelt. Det är inte här jag ska vara.
Började t.o.m. titta på biljetter bort härifrån för ett tag sen och jag kom hem igår...

 


Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0