Månen är död.

Idag är det en patetisk dag. En värdelös dag.
Jag har knappt fått något gjort. Jag har sovit.
Några samtal. Mycket funderande dock.



Jag vet ett berg dit jag brukade gå
det är så vackert där,
nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar men
man ser skiten med

Jag har inga starka armar att bära dig på
jag är inte mycket, inte mycket att titta på
men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och
du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..

Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig


Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0