Nickelback - Rockstar

Vet inte vad jag ska ta mig till.
Besökte olycksplatsen idag, lämnade fem vita rosor och en röd ros i mitten av buketten.
De hade gjort så fint de andra som varit där, men aj så det gjorde ont då jag fick se bilder av honom som yngre och bilder hans vänner tagit på honom. Mest ont gjorde det att se bilden på honom då han var liten, ett skolfoto, där han satt och log med hela ansiktet. Det är den Robin jag alltid kommer komma ihåg, den där glada människan som bara lös av lycka som smittade av sig.
Mamma följde mig, kändes bra att ha någon vid min sida. Just nu känner jag dock bara att jag vill vara ensam. Bryr mig inte om något, vill bara vara själv och låta tankarna göra mig helt knäpp.

Jag beklagar även sorgen för hans familj, släkt och nära och kära. Särskilt hans lillebror. Jag lider med er, fullt ut.

Du var en underbar människa Robin och jag kommer aldrig glömma de saker du gjort för mig och de saker vi gjort tillsammans. Du har skänkt mig mycket här i mitt liv. Du var min första stora kärlek och du ska veta vad jag saknar dig redan, att veta att möjligheten att inte kunna nå dig mera finns. Det är något jag inte har förstått än. Kommer även ta ett tag att förstå att jag aldrig kommer få se eller vidröra dig igen.

Vila i frid underbara människa, alla mina tankar går till dig.

Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0