Please don't throw that away.

Upptäckte mig själv med att gnida fingrarna frekvent över ditt armband, som att det skulle vara någon slags tröst. Jag fann dock en sorts harmoni i det hela, ett lugn som la sig som en trygg slöja över mig för en stund. Detta armband hade du på din handled, mot din varma hud och nu ligger det där på min hud för att påminna mig om den gången du fanns så tätt intill mig, då jag kunde vidröra dig och din varma hud så mycket som jag ville och kunde.
Jag älskar dig och kommer aldrig sluta göra det, du kommer föralltid ha en plats i mitt hjärta. Förlåt för de saker jag aldrig hann säga dig, du har lärt mig så mycket, du har fått mig att inse värdet i ord, värdet av tid, värdet av människor runt omkring en.

Nu har det blivit rätt mycket om dig, men du ockuperar hela min hjärna och mitt hjärta för tillfället, det är allt som snurrar på där inne.

Sen om folk blir less, så är det skitsamma då behöver de inte läsa.

Jag saknar dig och jag hoppas att du väntar där uppe på mig!

Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0