Tick tack.

En arbetsdag klarad, bara sju kvar nu. I början kändes det omöjligt. Men det gick. Motade bort tankarna trots att de trängde sig på hela tiden i princip.
Var två ovanligt jobbiga ungar in i ateljén idag. Sådär så att jag fick lust att skrika åt dem att uppföra sig. Bortskämda verkade de vara.

Ska försöka ta mig ut ikväll, spela lite tvspel sen ska jag hem igen. Ägna min sista gnutta ork till att plottra ner ytterligare känslor.

Rekommenderar mina närmaste vänner eller folk överhuvudtaget att undvika min blogg just nu, eller ja ni gör ju som ni vill men allt är bara en enda stor röra och det kan vara lätt att missförstå mig eller få fel slags bild. Fast jag vet ju inte, jag vet inte alls hur jag kommer se ut som person om några månader. Kanske fortfarande är såhär djupt nergången då? Man kanske aldrig riktigt tar sig upp? Nåväl, det ser vi väl.

Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0