Upp och ner.


Att sörja får man göra. Men sen måste man tydligen omvandla det till en glädje åt de fina minnena.
Men hur ska jag kunna ta ett avslut då jag hade så mycket kvar att säga?
Min värld håller på att gå under, eller är detta verkligheten?

Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0