What if.

Adam drog med mig till Alvik, det var väldigt bra kan jag säga. Har inte känt mig så lättad på några dagar nu. Det var som att för stunden var allt okej. Jag kunde sitta där i solskenet och bara titta på fotboll, tankarna riktade på vem som gjorde vad för att kunna hålla Adam uppdaterad om han missade något. Det var skönt, till dess att vi skulle hem och jag märkte att han for mot platsen allt hände. Paniken inom mig steg och hela min kropp skrek inombords. Jag som hade lyckats så bra hela kvällen. Vägen tornade upp sig framför oss och jag mådde så jävla illa ju närmare vi kom. Där var den, platsen jag hatade. Det där äckliga, fula, värdelösa trädet som bestulit ett av de vackraste människoliven på denna jord. Jag vill döda det där trädet. Stympa det och bränna det. Äckliga trädhelvete.
Denna gång for vi bara förbi, vilket kändes bra, hade vi stannat hade jag brutit ihop igen, säkert värre än innan. Det var mycket folk där, det gjorde mig på något sätt lite glad. Det finns många som vet om vilken underbar människa han var och jag vet att han berörde de flesta som någonsin träffade honom och hade en riktigt konversation med honom.
Jag saknar dig så.

Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0