Come up to meet you.

Vadan denna tomhet?
Dessa tomma rader, dessa blanka rader i mitt huvud.
Deras närvaro ekar, studsar mot min hjärhinna.

Vad skall bli av mig?
Hur mycket är jag villig att låta offra?
Tid, rinnande tid, omöjlig att hejda.

Ditt ansikte återspeglade mitt så perfekt, frustration.
Onekligen försvann vi, utan en möjlighet.
Ingen återvändo.
Bara en tomhet.

Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0