Långt inlägg, massa tankar och känslor.

Som många andra nätter ägnar jag mig åt att tänka, tänka på allt mellan himmel och jord.
I bilen påväg hem från Louise så tänkte jag medan jag susade fram på den knackliga gatan, att vad som är riktigt viktigt här i livet det är vissa få saker. Jag tänkte tillbaka på vad som hänt under den tidigare delen av kvällen där jag skrek så jag fick ont i huvudet och var så arg att jag kunnat slå sönder något. Jag insåg hur viktigt det är att känna saker, att kunna förmedla dem, att bara släppa på allt. Inte hålla något inne.
I somras så höll jag inne jättemycket, saker som sprängde inuti mig för att få komma ut. Jag mådde så fruktansvärt dåligt av det och jag inser mer och mer hur viktigt det är att på en gång reda ut allt tjorv inom sig. Därav ska jag sluta övertänka saker och försöka låta det glida ur mig på en gång istället för att hålla det inom mig som ett inspärrat ondskefullt monster.


(Tillägnar nu en liten del åt de tre underbara brudarna jag umgicks med ikväll...)

Vill sen tillägga hur fruktansvärt mycket jag tycker om mina tjejer, ni är guld allihopa. Louise och jag med vårt colaberoende, så skönt att jag inte är den enda! Dessutom har hon uppfunnit den mest spektakulära colaposén som existerar. Sen är hon en så rolig människa och det känns som att ibland är det verkligen bara du som förstår dig på min humor, då vi verkligen skrattar, sådär så vi grinar fy så det värmer i mitt hjärta då! Linnea som alltid vill stötta folk och finnas där för dem, som alltid skrattar, kittlas och busar. Djupa samtal såsom ytliga, alla har hon koll på och alla sköter hon bra. Förståelse då man verkligen behöver det är din grej! Jennifer, allas kära Mås, den mest galna tjejen jag träffat, och bara på ett positivt sätt, får alltid igång mitt humör! Sedan är du väldigt klok också och bra på att diskutera/argumentera/filosofera kring saker som man tar upp med dig. Rak och ärlig människa, uppskattat över molnen!
Jag kan inte ens beskriva med ord hur mycket jag älskar er, det är fan helt patetiskt av mig att ens göra ett sånt försök. Ni är förjävla fina alla tre och jag älskar er över skyarna ska ni veta! Tack för att ni finns.



Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0