Plusmeny.

Det är som lustigt, här sitter jag. Helt utan ett uns av aning inför framtiden, vad jag ska bli eller vad jag vill göra. Medan folk far till skolan, skrattar, lär sig och skapar drömmar. Det jag har till min tröst är väl kanske att jag inte är ensam, men man känner sig så ruskigt ensammen då man har en så stor yta framför sig att nyttja.
Ska försöka göra bort lite samtal idag, få det undanstökat. Men först - mat!


Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0