Vad som än händer

Jag hatar känslan av att inte duga, finns nog inget värre för mig. Jag försöker verkligen alltid få allt att bli så bra som möjligt, ibland kanske jag saknar motivation men jag strävar alltid efter att få allt att bli bra.
Som nu, jag har jobbat häcken av mig och verkligen mått skit, men jag vet inte vem jag gjorde det för egentligen. Var det för min skull eller för att bli "accepterad" av en annan?


Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0