Barnkalas, är det såhär det är, på riktigt?!

Tack älskade pappa och mamma, främst pappa för idag insåg jag vilken jävla effort det är att hålla i ett barnkalas och att kunna hålla barns uppmärksamhet i mer än 1 minut. Keith slet HELA dagen med 30 ungar, alla kring 6 åldern i princip. Det var ingen lek kan jag tala om...

Men sen måste jag faktiskt säga WOW, mamma vad jobbigt det är att hålla i matdelen också... Jag skar upp 18 varmkorvar på hälften - 36 stycken. Varav jag sen skar ut ögon på alla plus 8 ben som sen skulle krulla upp sig då man kokade dem så de skulle se ut som bläckfiskar. Alltså skar jag 288 bläckfiskben. Det tog mig ungefär en timme och efter det blev min hjärna till ett monster, svor en ed att bestraffa barnen som inte skulle äta dem. Eller att jag skulle trycka i mig alla bläckfiskar själv annars. Så jo det kanske inte var det roligaste jag fått göra!

Att skära upp en hög tårta till 30 ungar höga på socker redan var inte heller så lätt.

Men kul hade jag! Efteråt satt vi i familjen och närmsta vännerna + släkt kvar i solen och drack alkohol som varit förvarad på bästa Aussie sätt - i en cooler fylld med is. Åh Aussie.

Är helt slut efter dagen. Barn har skrikit och frågat vem jag är mamma åt och sagt att jag är Leos mamma, har även fått kommentarer om att jag borde bli lärare då jag tydligen hade varit gjuten i den rollen såsom jag pratade med barnen. Visste inte hur jag skulle ta det riktigt, komplimang? Tur barnen var söta iallafall, tackade artigt då jag gav dem tallrikar och hjälpte dem.

Nu ska jag sova som den prinsessa jag är! Godnatt.


Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0