Världens finaste barn.

Tar jag hand om!
Imorse då vi väntade på bussen så stod Leo och höll om mig jättelänge, han nådde precis runt mig med sina armar och lutade sitt huvud mot min mage, så stod vi ett bra tag och så höll jag om honom med. Blir så lycklig av dessa två sprallerbarn, enormt mycket energi har dom och nästan jämt på glatt och busigt humör.
Kunde inte haft bättre "småbröder".

Pratade med Louise och Cilla imorse också, så himla kul att höra dem, Cilla har jag inte pratat med på år och dar och kändes nästan likadant med Lollo. Gud så jag saknar henne, tänker alltid på henne då jag dricker en cola haha.
Var skönt att få fråga Cilla hur det kändes för henne då hon flyttade tillbaka så jag vet vad jag har att vänta mig.
Men för varje dag som går här blir jag rätt övertygad om att det är här jag vill leva och bo... Ska försöka ta tag i studierna och sen se var jag hamnar. Australien har alltid känts som min plats på jorden och det kommer nog alltid kännas så för min del. Förhoppningsvis hittar jag en lösning på detta och kan återvända rätt snart igen.




Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Besöker du denna blogg ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Skriv så att fingrarna värker!

Trackback
RSS 2.0