Göteborg

Godmorgon. En grå regnig morgon i mitt nya hem. Hemma. Det är första gången jag bosatt mig i en stad, i ett land, för att stanna en längre tid. 
Jag har nu bott här sen augusti. Snart tre månader. Tiden har gått fort och jag trivs. Hemlängtan är något jag motvilligt arbetat bort sen jag flyttade själv till Australien första gången. Jag har insett att de vänner som är värda att behålla finns där när man väl är på samma plats igen. 
För er som kanske snubblar in här ännu eller bara på måfå. Vem är Emma? Vem har hon blivit än så länge?
 Jag har blivit tjejen som återigen pluggar, jag tvivlar alldeles för mycket på mig själv när det kommer till att prestera. Jag har så mycket mer kompetens än vad jag vågar tro själv. Jag sitter minst 8 timmar per dygn och pluggar och mestadels i skolan. Utöver det tränar jag och jobbar extra på en italiensk restaurang. Händer även att jag försöker pyssla i min lilla etta och göra den hemtrevlig. 
Jag springer när jag kan men har blivit ruggigt mörkrädd och undviker att vara ute själv på kvällarna. 
Det känns som att jag lär känna en ny person av mig själv. Jag har ändå kommit till den åldern och erfarenheten där jag vet vem Emma är men jag blir lika förvånad varje gång jag lär mig och utvecklas. Främst akademiskt nu då. Att jag förstår hur världen funkar i små steg åt gången, det fascinerar mig så oerhört. Att jag ens förstår en pytteliten del av hur vågor, strömningar och tidvatten fungerar, är så fantastiskt.
 
För stunden har jag inget mer vettigt att delge. Jag sitter på en spårvagn påväg hem till mitt krypin. Imorgon ska jag försöka förstå mig på programmering. Godnatt där ute.
 
 
 
 

Amazing.

Ja, nu har det gått ett tag sedan jag uppdaterade här. Har funnits något att skriva varje dag men har inte haft någon ork alls att skriva av mig, har jämt varit saker som skett som varit mer intressanta.
Har insett hur mycket min kropp tål och hur pass hårt jag kan jobba. Har aldrig i hela mitt liv haft ett så ansträngande och samtidigt givande jobb, som jag har nu.
Människorna här är helt fantastiska och mina chefer är de bästa cheferna jag haft. Aldrig har jag haft så omtänksamma arbetsgivare. Igår till exempel, så körde Kalle med oss ner till Aosta för att bowla och äta på Mcdonalds, ja man saknar de konstigaste sakerna då man bor i en liten by i de fantastiska alperna. Vi hade iallafall väldigt kul och jag föråt mig nog på donken, blä.

Finns så mycket mer jag kunnat klämma in men idag är det min lediga dag och solen skiner samt att temperaturen har gått över i flera plus den senaste veckan. Jag ska nog ta på mig vårskidkläderna och åka upp till Chalet med Hanna för att kanske ta en bärs och bara njuta en stund. Sedan blir det slasksnöåkning och avrundning på Principe skulle jag tro.
 
Ansökte om ett turistvisum till Australien nyss dessutom, går allt som det ska hinner jag dit en sväng innan den svenska sommaren och Matildas student.
 

Allt man vill går.

Har nu fått mina slutbetyg och jag är faktiskt riktigt nöjd, jag har överbevisat mig själv och alla mina tvivel. Jag har jobbat 7 dagar i veckan, oftast 2 veckor i sträck. 11 timmars pass och missat en hel del roliga saker för att jag varit helt färdig och alltid haft mina studier att återvända till efter dagens jobb.
Att få sina betyg och känna att det är klart, att man faktiskt klarade av att prestera, i ett annat land långt hemifrån utan någon annans hjälp, det var en häftig känsla.

Jobbet flyter på, har däremot världens hemlängtan. Vet inte varför men det är väl så ibland antar jag. Samtidigt vill jag inte härifrån men hade gärna kunnat ta hit mina nära och kära.
 
Dags för pizza och film med tjejerna. Myssöndag.

Plugg.

Jag är nu klar med biologi 1 samt fysik1b2. Återstår att se om jag klarade båda kurserna. I fysiken presterade jag nämligen mycket sämre än vad jag borde ha gjort, jag var inte alls redo att göra det där sista slutprovet innan jag åkte hit till Italien. Jag insåg det när jag öppnade provet och min lärare insåg det då hon rättade det. Däremot måste jag säga att jag haft två fantastiska lärare på Lärcentrum i Boden och de har varit så otroligt bra och flexibla då det gäller min skolgång denna termin. De har ordnat så att studierna har passat mig samtidigt som de haft flera andra elever att tillmötesgå. Jag hade inte kunnat vara mer nöjd, men samtidigt är jag också besviken att jag inte lyckats prestera bättre då jag haft så bra förutsättningar med just lärarna. Men man lär sig.

För första gången någonsin har jag faktiskt tyckt om fysik, visst blir jag frustrerad då det kommer motgångar och då det finns så sjukt många olika formler att klara av att hantera, jag har även brutit ihop och tvivlat på mig själv men med lite hjälp och en massa stöd från folk runtomkring mig så har jag lyckats ta mig igenom problemen.
 
Idag gjorde jag mitt sista prov inom biologi 1 och det var så skönt att kunna sitta i lägenheten och skriva i lugn och ro. Det var ett tajmat prov via internet och jag var klar med god marginal.
Jag stressade ner till byn imorse för att kunna köpa påfyllning av internet på en sticka då vårt wifi i lägenheten hade lagt av. 
 
Therese kom hem sen på eftermiddagen då hon jobbat klar och med sig har hon köpt glass, hur omtänksamt var inte det? Jag hade sagt några dagar tidigare att jag så gärna ville ha Häägen Dazs glass och vips så har hon gått och köpt det för att fira mitt bortgjorda prov. Vi åt tacos och rensade lite här hemma, för att sedan äta glass och se på Vänner. Det här har minst sagt varit den bästa dagen på länge och jag känner mig så utvilad för stunden.
Imorgon arbetar jag igen så det är bara att fokusera på det under dagen och sen när jag kommer hem ska jag slutföra det sista inom kursen fysik 2, vilket innebär 5 uppgifter kvar på mina inlämningar samt en uppsats om kosmologi.
Wish me luck! Godnatt.

Ledighet

Idag fick jag äntligen vara ledig, efter att ha jobbat 2 veckor i sträck så behövdes det verkligen. 
Så vad har hänt då? Jo, vi har haft ännu fränare besök än Gabbana, så stryk honom! Vi fick nämligen ta emot svenska kungafamiljen och servera dem. TVÅ dagar i rad. Jag var rätt uppe i det blå då de kom och man fick prata med dem, hade inte den blekaste om att de var så jordnära och trevliga.
 
Har blivit många längre arbetsdagar så då sitter vi kvar på jobbet och rullar bestick och det bjuds på öl. Sen åker vi skoter ner för berget och varje gång så blir jag helt lyrisk och bara tittar mig omkring på bergen som tornar upp sig runtomkring oss. Det är så otroligt vacker och jag är så tacksam att jag fått den här chansen, för detta är nog det coolaste jobbet jag haft.
 
 

Say something.

Slut, trött, sliten, sjuk, mörbultad. Känns som att något stort kört över mig, backat och kört över mig en till gång.
Tacklas med ett nytt jobb, nya människor, en pojkvän på andra sidan jorden, plugg och att allmänt orka ta mig genom dagen utan att slumra till. Min kropp är så sjukt utmattad nu och jag längtar tills jag får lite mer ordning och reda på denna röra, det enda jag kan göra är att härda ut och försöka ta mig genom dag för dag. Vilket jag vet att jag gör men det känns bra att få klaga lite nu.
 
Idag var det storm uppe på berget så vi blev tvungna att åka skoter ner efter lunchen då liftarna ändå inte gick idag.
Om någon timme ska jag traska ner med hela utrustningen och även mina oakley brillor, för att möta Therese och hjälpa henne upp med sin packning uppför denna mördarbacke upp till vår lägenhet. Hon har varit i Rom och hade inte den bästa klädseln med sig så jag ska ta med mig vinterkläder åt henne också.
 
Jag gillar dock när det stormar såhär dramatiskt, det har kommit mer än en meter skulle jag tippa på. Imorse då jag klev ut genom dörren fick jag verkligen kämpa mig fram till vägen då snön nådde lite över knäna på mig, häftigt!
 
 

Juletid

Kan inte förstå att det är julafton imorgon. På vårt köksbord står en liten gran pyntad med ett snöre med silvriga pärlor på. Under den ligger en liten julklapp, en ynka liten en. Men allt det räcker för min del, däremot själva känslan av att behöva fira jul helt själv - den hade jag kunnat skippa. Tror jag kommer gå ut med tjejerna och fira med andra svenskar i byn (om vi nu inte är alltför slitna imorgon efter kvällens festligheter).
Veronika fyller år idag så jag och Therese knatade över och ställde oss utanför deras balkong och sjöng för henne tills hon kom till fönstret, hon skrattade bara åt oss. Sen gick vi upp och drack lite bubbel med jordgubbar i.
Tjejerna fick sen bråttom att ta sig iväg till jobbet, medan jag själv är ledig och tänkte spendera min dag i alperna med att plugga. Tror jag har sisådär 7-8 inlämningar kvar innan jag är färdig. Hujjah. Tänkte göra bort så mycket som jag orkar så man sen kan fira och tänka på annat.
 
Nä helst hade jag velat ha min familj här med mig, är första året som jag firar jul utan dem. Det blir nog en bra jul iallafall, däremot inte en riktig en.
 
Ha det gött alla som kikar in här, njut av sällskapet av nära och kära.
God Jul!

Let it snow

Snön öser ner och jag är så lycklig att den äntligen kommer! Har på senaste tiden bara smält och varit allmänt fint vårväder nästan så att få denna vändning och kunna starta säsongen på riktigt känns bra!
Det är full fart på restaurangen med att lära in allt nytt så jag är helt slut varje dag, att sedan behöva knata upp en sjuk uppförsbacke från liften och hem är som pricken över i:et. Har listat ut att jag hinner lyssna på 3 låtar om jag går i högt tempo upp, vilket för mig är nog långt. Enda jag hoppas på är att få ut en snygg ända av detta gående uppförs! 

Ulla lät oss låna hem några smågranar som finns i restaurangen så jag tackade och tog emot och nu står den så fint här på mitt och Thereses matbord. En julklapp ligger under granen och denna julklapp fick jag av mina föräldrar, ska bli spännande att öppna det på julafton.
 
Nä hörrni nu ska jag bege mig i säng, Therese är barnvakt ikväll så jag är själv i lägenheten, rätt trist faktiskt, vi är ett himla bra radarpar och dessutom känns det bättre att sova då någon annan är i samma rum, jag känner mig tryggare.
Therese är lite som mig, vi gillar att hålla efter och inte ha det så skitigt. (Hemma är det en annan visa) Så vi plockar undan nästan på en gång efter oss om vi gjort något, lagar jag mat så diskar Therese. Dammsuger Therese så gör jag det nästa gång. Sen slänger vi inte ut våra grejer så mycket och ligger något framme och skräpar tar vi bort det nästan med en gång. Det känns skönt, det känns hemtrevligt!
 
Godnatt.

Breathtaking

Okej så på senaste tiden har jag försökt anpassa mig till denna nya miljö och mitt arbete.
Varje dag vaknar jag lycklig och jag tycker så mycket om alla människor runtomkring mig, alla är så omtänksamma och ärliga. På jobbet är vi som en enda stor familj, ingen håller på att mesa med kommandon utan de är rak på sak så att vi ska prestera det bästa vi kan. I början kanske man tycker att det är jobbigt då man inte känner människorna så väl men jag uppskattade det från stund ett. Jag gillar verkligen då folk säger åt mig och ordentligt, för då kan jag förbättra mig och snabbt dessutom. Alla är vi människor och alla kan vi göra misstag men vi strävar efter att utföra det vi gör till det bästa vi kan.
 
För några dagar sedan serverade jag Stefano Gabbana, vilket kanske är på min lista över det häftigaste jag fått göra. Eller nä nog har jag fått göra en hel del häftigare saker men att få se en sån känd människa och dessutom få servera honom lunch, det var coolt!

Igår var vi på en ivigning av ett hotell, fyra rätters middag och öppen bar. Det var en väldigt rolig kväll om vi säger så!
Idag var både jag och Therese lediga så vi åkte upp till restaurangen och fick gå upp i backen sista biten, för att käka lunch. Therese håller på att lära sig att åka bräda så därför hyrde vi inget utan valde att gå upp tillsammans istället. Lunchen var helt magisk, dessa människor som agerar kockar kan verkligen deras grej och Ullas recept är fantastiska! 
Utöver det försöker jag ta in den här verkligheten, att jag verkligen lever här och får arbeta på en sån bra restaurang. Wow. Det som kommer framöver är att utvecklas till att bli ännu bättre och effektivare som servitris. I den här restaurangen måste man helt enkelt bli bäst! 
 
Tror det här får räcka för stunden, jag ska strax tillaga lite middag och sen plugga.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Pasta pesto

Just nu förbereder jag lite middag åt mig själv. Jag vet nämligen inte var min rumskompis Therese tog vägen. Har inte sett till henne ännu så hon dyker väl upp någon gång snart förhoppningsvis.
Handlade lite efter jobbet idag och fick än en gång släpa några jobbiga kilon upp för den groteskt långa backen hem. Nåväl lite extra muskler hade aldrig suttit fel.

Fredagen den 13onde var det minsann idag, vilket märktes, jag hade inte alls något bra flyt på jobbet. Var någon enstaka sak som gick vägen men mest känner jag mig förvirrad och stressad för jag vill så himla gärna att allt jag gör ska bli perfekt.
Mest troligt står jag bakom baren imorgon och ordnar med kaffebeställningar, om inte någon annan tar den uppgiften då vill säga. Vi ska turas om och se hur det går för var och en.
Snart öppnas dessutom uteserveringen så det ska bli spännande att se.

Nä nu ska jag plugga den italienska menyn och fysik på sidan om. Ha en trevlig helg gott folk!

Dra mig baklänges.

Vilken jävla upplevelse att ens få möjligheten att arbeta i alperna. Sedan är det ett plus att få jobba i en av de bästa restaurangerna i alperna. Rankad som en av de tio bästa restaurangerna i alperna av the daily telegraph, hur coolt är inte det?
Miljön i restaurangen är så otroligt härlig och alla är verkligen supertrevliga och hjälpsamma. Det är ett bra flyt och alla kunder vi hade in idag var då nöjda! Det är ju inte riktigt högsäsong ännu men ändå så lyckas det vara rätt bra fart i restaurangen.
 
Jag fann mig själv flinandes konstant, åt allt. Jag blir verkligen lycklig då man inser vad häftigt ens liv kan bli om man vågar chansa och ta de här erbjudandena man normalt inte brukar få. 
 
Tjejerna vi jobbar/bor med är väldigt trevliga de med och mån om att bjuda med varandra, vilket är skönt så man slipper känna sig "utanför". Men oftast då man är iväg och jobbar såhär brukar människorna runtomkring en vara lika nyfiken på livet och människorna som en själv.
 
Nu ska jag plugga lite fysik för att sedan slita på mig något fint för ikväll ska vi ut och käka middag hela gänget och som jag förstod det ta en eller två drinkar.
Imorgon ska vi åka ner till Chatillon för att ordna något med vårt personnummer (ja jag har ingen aning om varför riktigt men det har väl en bra anledning och jag kommer nog få reda på mer imorgon).
 
FAN vad häftigt detta är!!! Lyckorus! 

You better dance.

Ikväll skålar vi för Italien. Ska bli kul att få ha en liten avskedsfest och särskilt med folk jag inte sett på ett tag! 
På måndag lyfter vi mot en nytt äventyr och just nu är mitt rum ett kaos inför resan. Kläder överallt, verkligen överallt. 23 kilo, det blir nog svårt men får försöka pussla ihop det här. Lyckades pussla nog bra då jag skulle flytta till Australien i 1 år, så detta borde jag klara galant!
 
Det vankas fondue till middag så allt som återstår nu är att göra lite skoluppgifter så jag inte behöver oroa mig så mycket om det imorgon.
 
Skål!

In you I trust.

Nedräkningen har påbörjats och nervositeten är blandad med fasa. Jag är inte alls särskilt nervös över jobbet, arbetskamraterna eller hela den sociala biten. Det kommer bli superbra då vi kommer på plats, det enda jag fasar över är internetanslutningen (töntigt kanske ni tycker..). Men den är väldigt viktig för mig, dels för att jag har en pojkvän på andra sidan jorden som jag enbart har någon timme per dag över att prata med. Sedan har jag även skolarbete kvar på två kurser som ska avslutas medan jag befinner mig i Italien.
 
Just nu ordnar jag mina spellistor på spotify och varje gång musiken sätts igång så får jag ett sånt otroligt skrivsug. Jag älskade att skriva inlägg förut men nu ser jag det mer som ett sätt att koppla av, andas ut lite och bara få kluddra ner lite tankar/känslor som behöver komma ut.
 
Godnatt folket.

Söndagstofflor

Of the night - Bastille går på repeat och gåshuden är konstant. Bastille presterar dock sjukt bra med alla sina låtar men vissa slår verkligen jackpot.
 
Igår firade vi min mamma och det bjöds på massa smågott och alkohol. Vad som mer bjöds på var en helt bunt med trevliga gäster! Jag hade jättetrevligt och det var kul att träffa mammas vänner som jag inte träffat/pratat med på fler år och helt plötsligt har man allt mellan himmel och jord att prata om. Det som är kul är hur intresserade de är också och hur många frågor de kan ställa en. Kul att folk engagerar sig!
 
Idag ska vi baka lussekatter (2 år sedan jag gjorde detta), samt mysa på med familjen och sen kring 17.00 ska vi åka och se då Matilda spelar innebandy. 
 
Dags att ta tag i fysiken för min del nu, tentar av den på fredag! Nervös är bara förnamnet.
Adjö.

Professor

Idag ska mamma firas, hon har nämligen blivit utnämnd till professor och vi alla är oerhört stolta över henne och vill såklart samlas och dela vår glädje.
Än så länge väntar jag på att hennes titel ska slå till utseendemässigt, ni vet, grått galet hår som spretar åt alla håll? Än har jag inte sett några tecken på detta fenomen...
Synd att J inte kunde vara här och fira med oss. Ligger i hans pj byxor och t-shirt så man får väl vara glad av det lilla man har av honom. 
Jag trodde aldrig jag skulle vara långdistanstjejen men här har ni mig, snart två år och jag har kört på långdistans. Visst det är inte det mest funktionella men man lär sig verkligen att uppskatta sin andra hälft och den tid man får ihop blir så himla mycket mer efterlängtad och värderad.

Nog med morgonfunderandet nu, dags att ta tag i dagen!

Future

Ligger i min soffa och lyssnar på några låtar som spelas från topplistan i Australien. Detta land som totalt berövat mig från allt sunt förnuft. Varje dag och i princip varje minut tänker jag på detta underbara land. Jag kan tänka mig att folk som vet vem jag är men inte känner mig, tycker jag är lite löjlig.
Har rest till Australien 4 gånger under mitt liv och varje gång slits mitt hjärta itu då jag måste åka "hem". Vilket är löjligt, att jag tillhör ett land som ska vara mitt "hem" men samtidigt är mitt hjärtas hem i Australien. Visst har jag familj och vänner här, men de vänner jag har, de vet jag att så länge jag vårdar vår vänskap så kommer vi kunna vara vänner för alltid. Det finns vänner på fler platser än bara här i Sverige och jag kan tänka mig att det är jobbigt om man har svårt för att skaffa sig nya vänner men då man vuxit upp på olika delar av denna jord så har jag kanske fått det lite gratis, jag älskar att skaffa nya vänskapskretsar! 
Familjen är såklart nästan jobbigast men de har alltid funnits där och stöttat mig och det kommer de alltid att göra.
 
Sist då jag flög in i Sydney så grät jag, av ren lycka att få komma tillbaka och bara av synen av Sydney, tidig morgon under soluppgång, det var som taget ur en film. Luften som slår emot en då man kliver ur planet är ren magi, allt luktar tropiskt, ja kanske inte så konstigt att det luktar tropiskt på en stor flygplats då det kommer människor från alla delar av världen dit... Men sen då man kliver ut ur flygplatsen, wow.
 
Så vad har min framtid att erbjuda mig? Vad vill jag göra, var vill jag åka?
 
Ska jag vara ärlig börjar jag känna mig nöjd men jag kan inte sätta fingret på vad exakt jag menar med nöjd. Jag menar, helst vill jag åka och volontärarbeta på ett rev, sedan vill jag åka på en riktig safariresa, samt en hel del fler äventyrliga resor. Men vad är då optimalt för en 21 åring som mig? Hur länge kan jag hålla på och hunsas hit och dit (av egen vilja)? 
Jag vill såklart ha en framtid som är stabil och jag har en mor som jämt påminner mig om att det är dags att ta tag i universitetsfrågan. Det ultimata vore om jag kunde kombinera mina drömmar med min skolgång.

 
För tillfället så kommer jag inte befinna mig länge till i denna stad, lite blandade känslor men det ska bli skönt att göra något nytt igen. Denna gång bjuds äventyret på i Italien...
 

Frånvaro

Oj helt otroligt längesedan jag skev här nu!
Jag är för stunden fullt sysselsatt med två olika jobb, skola och innebandy. På senaste har gymmet fått lida, har helt enkelt inte haft mer tid vilket jag ogillar.
Skulle ha arbetat tio dagar i sträck men min kropp orkar verkligen inte det just nu så jag fick lov att ge bort ett av mina pass.
Istället för det ska jag sysselsätta mig med att läsa igenom mina skolböcker lite och kanske hinna med gymmet! Imorgon ska jag på skolan och träffa en av mina lärare och sedan ska jag till Luleå på en kurs i ansvarsfull alkoholservering.
Full fart framåt!


Knas

Än en gång så strular min bloggapp. Blir galen snart.
 
Idag har jag hängt med brudarna inne i stan, värmen hittade hit till andra sidan jorden och i solen var det riktigt behagligt. 
 
Alla i min extrafamilj är nu hemma och imorgon är pojkarna lediga sin sista dag av sin ledighet. Är även lovat fint väder så vi promenerar nog över till någon park i närheten.
 
 

Tusentals historier.

Min blogg app la av att fungera så att skriva ett inlägg blev helt plötsligt jätte jobbigt då min dators tangenter inte fungerar... Nåväl jag skriver nu på mobilen och får skicka det till mejlen så jag bara behöver kopiera denna text och klistra in med lite bilder.
Jag och Kalle har spenderat en och en halv vecka i Cairns. Vilket är det bästa jag gjort på länge! Vi gick en 5 dagars dykkurs för att ta open water certificate. Vår lärare, Sara, var ung men väldigt duktig på att lära ut. Jag var så himla nervös innan kursen började, har ju inte suttit i skolbänk på över ett år och fick på en gång någon slags prestationsångest. Men då vi väl började så släppte det, kände mig lite som en svamp som bara sög i sig allt hon sa. Allt var så intressant.
Klarade testet med 58/60 rätt, dom jag missade på hade jag inte riktigt koll på något engelskt ord i frågan och chansade därför på det som lät bra, haha klantigt! Men vissa ord var såna där väldigt komplicerade som man aldrig använder förutom i ett dyksammanhang. Lärde mig sedan vad det var.
 
3 dagen begav vi oss ut till revet på en båt tillsammans med ungefär 30 andra människor. 
Vi certifierade oss andra dagen och valde då att fortsätta med ett till certifikat - adventure diver, då får man dyka ner på 30 meters djup (annars bara 18), så på kvällen andra dagen så gjorde vi ett nattdyk, vilket jag var otroligt nervös inför.. Är rätt mörkrädd så detta var något jag grämt mig över. Men känslan att gå ner under vattnet är helt otrolig, man släpper allt. Allt är så fridfullt och vackert så man tappar verkligen andan. 
Vi såg en stor haj i mörkret det första då vi kom ner men hajarna var inte alls så skrämmande som jag trodde de skulle vara, de var faktiskt inte det minsta intresserade av oss utan simmade bara lugnt förbi.
 
Åh jag blir så lycklig bara jag tänker på det, att ta den där dykkursen var värt alla pengarna tusen gånger om. Jag har nog aldrig mått så bra i mitt liv. Då man kom upp från dyken och skulle vila så kunde jag inte det, så fort jag slöt ögonen befann jag mig återigen där under i vattnet och såg allt vackert framför mig, hjärnan måste gått på högvarv.
 
 
Vi såg stora sköldpaddor, stingrockor, fiskar i alla tusentals färger och former, koraller av alla möjliga slag, hajar och inte minst valar.
De sistnämnda var nog det som gjorde resan till det bästa jag varit med om i mitt liv, jag blir så rörd av tanken på dem. Hade aldrig trott att jag skulle få vara med om något sådant. De var så stora och präktiga. Och JAG av alla människor, fick simma precis bredvid dem, inom räckvidd. Valar är till skillnad från många andra vattendjur väldigt intresserade av oss människor och kommer gärna upp nära oss för att få en närmre titt.
 
 
Jag lärde känna många nya människor med många spännande historier, liv och yrken. Bland annat så var en gubbe vid namn Bob Halstead på vår båt och han är en väldigt känd undervattensfotograf, han har gjort över 10,000 dyk! Så han hade sin bok på båten och berättade många häftiga historier, han har dykt sen han var 23 år gammal och var nu över 70 år.
 

 
Har skrattat så jag fått ont i kinderna och magen.
På sista kvällen av kursen så gick dom flesta av oss ut och käkade i stan. Slutade med en hel del alkohol och ännu mer skratt. Även en hel del dansande, på bord. Jag kommer sakna dom där människorna som man bodde på en båt med, mitt ute på revet.
 
 
Sen träffade vi upp brudarna på ett hostel inne i cairns. Vi alla bodde i samma rum så det var väldigt lyckat!
På torsdag kväll så ställde vi upp i beerpong tävling. Meatballs och snowballs. Jag och Jennifer var meatballs och första matchen piskade vi två engelska herrar. Vilket resulterade i gratis öl i baren, gott!
Efter det blev det några vinglas och några ölkannor. Kvällen var händelserik, var på gilligans och sen woolshed. Men påväg till woolshed så snackar vi med en vakt till en av stadens strippklubbar (de fanns överallt), vi skrattade och frågade en massa konstiga frågor om hans yrke osv, han frågade oss om vi var medvetna att det var en strippklubb vi stod utanför. Sen gick vi till woolshed och drack någon öl och dansade lite. Någonstans på vägen träffade vi två engelsmän som vi sedan spontant frågade om de ville med på strippklubb, de trodde vi skämtade med dem men gick efter oss då vi lämnade klubben.
Så vår kväll slutar på en strippklubb med varsin öl och strippor som skrattar och snackar med oss uppe från podiet. Jag själv skrattar bara jag tänker på det, vi hamnade på en strippklubb.... För att säkerställa det så kan jag meddela att varken jag eller Jennifer är lesbiska! Det var helt enkelt en såndär grej som bara händer då man är lite kalas, dessutom måste man ju pröva på det mesta innan man dör!
Roligaste delen var nog att jag lämnade pojkvännen hemma och for på strippklubb... 
 
Samma dag var vi i daintree rainforest men just nu har jag ingen ork kvar att skriva! Det var i vilket fall, huuur fint som helst! Vår guide var toppen, man märkte att han brann för att prata om den.
 
 
 
Snygg brutta!

Knasigt och trasigt.

Ilskan som uppstår när bloggappen vägrar fungera som den ska...
Kan inte skriva via denna (safariappen), blir förjäkla jobbigt. Jag får återkomma då jag har tid att böka med det och bli arg.
 
Nu ska vi göra oss iordning för att fara in till the rocks!

Tidigare inlägg
RSS 2.0